Diagnostik vid misstänkta biverkningar
Ibland är det uppenbart att läkemedel är orsak till reaktionen. I andra fall kan läkemedelsreaktion kvarstå som en differentialdiagnos, när andra mer troliga orsaker/sjukdomar uteslutits genom mer eller mindre omfattande utredning.
Vissa läkemedel har en typisk biverkningsprofil. Dessa biverkningar kan därför misstänkas i första hand, till exempel neutropeni vid cytostatikabehandling.
Förekomst av symtom i populationen som inte exponeras för läkemedlet kan också ha betydelse för när förskrivaren ska vara extra observant på möjligheten av en biverkning.
Huvudvärk är till exempel ett vanligt förekommande symtom i populationen. Huvudvärk som uppkommer i tidsamband med en läkemedelsbehandling kan därför bero på slumpen och behöver inte nödvändigtvis vara orsakat av läkemedlet.
Aplastisk anemi är däremot väldigt sällsynt i befolkningen, men associeras relativt ofta till läkemedel. Det gör att sannolikheten ökar att det kan röra sig om en biverkning.
Tidsaspekten är en hjälp i diagnostiken
Tidsaspekten från behandlingsstart till debut av symtom är viktig. Den kan också vara till hjälp i diagnostiken.
Om reaktionen upphör när läkemedlet seponeras (dechallenge) talar det för att ett orsakssamband kan finnas, men det är inte något bevis.
Många symtom/sjukdomar klingar av spontant, till exempel infektioner, eller går i skov. Därför kan tidsambandet mellan utsättning av läkemedel och förbättring också vara slumpartat.
Om reaktionen upphört efter utsättning och sedan återkommer om läkemedlet sätts in igen (rechallenge), så talar det däremot starkt för ett orsakssamband. Det talar alltså starkt för att det rör sig om en läkemedelsbiverkning
(8).