Huvudlöss
Huvudlöss är en synnerligen vanlig åkomma som tenderar att återkomma, inte minst i förskole- och skolmiljöer där barnen umgås tätt. Symptomen är ofta milda, och då yttrande sig i form av hårbottenklåda. Noggrann luskamning i kombination med icke-farmakologiska, topikala beredningar ger oftast fullgod effekt.
Huvudlöss (Pediculosis humanus capitis) ger klåda och prickigt utslag i hårbotten. Lössen ses med blotta ögat liksom lusäggen (gnetter) på hårstrån nära hårbotten. Smitta sker vid direktkontakt och beror inte på dålig hygien.
Utanför hårbotten kan lusen överleva ungefär 1 dygn, men efter 4 timmar kan den inte fortplanta sig och smittar därför mer sällan via till exempel mössa eller kam. Resistens mot länge använda lusmedel av antibiotikatyp förekommer
(43).
Utredning
Såväl huvudlössen som gnetterna är lätta att känna igen av patienten själv eller anhöriga och blir sällan föremål för bedömning av vårdpersonal.
Behandling
I de flesta fall sker behandling av huvudlöss helt och hållet genom egenvård, och blir sällan föremål för kontakt med vården, då noggranna egenvårdsråd finns att hitta på till exempel 1177 Vårdguiden.
Behandling ska endast ske om löss eller gnetter kunnat påvisats, och då i första hand med hjälp av medicintekniska hjälpmedel inkluderande noggrann kamning med luskam följt av applicering av något av de oljebaserade lösningar som finns att tillgå på apotek, såsom silikonolja eller vegetabiliska och eteriska växtoljor.
Först i andra hand, om effekten skulle utebli, rekommenderas farmakologisk behandling i form av topikalt bedisulfiram + bensylbensoat i kombination.
Vanliga orsaker till recidiv är ofullständig behandling eller återsmitta
(44).