Kontakteksem

Det finns två övergripande typer av kontakteksem, nämligen allergiskt och icke-allergiskt kontakteksem. Av de två varianterna av kontakteksem är icke-allergiskt kontakteksem den vanligaste sorten. I båda fallen är det allra vanligast att det uppträder på händerna. Symtomen uppträder på platsen för exponeringen och innefattar, precis som vid andra eksem 

(3)

:

• klåda
• rodnad
• fjällning.

Särskilt vid handeksem är det inte ovanligt att det kan finnas flera bakomliggande/bidragande orsaker till eksemet, det vill säga både allergiskt och icke-allergiskt, men också atopisk dermatit.

Icke-allergiskt kontakteksem

Det icke-allergiska (också kallat irritativa) kontakteksemet orsakas av att en yttre faktor ger irritation i huden utan att någon immunologisk sensibilisering är inblandad i processen. Vanliga orsaker är mekanismer som orsakar uttorkning/‌barriärskada i huden, som exponering för uttorkande/‌barriärskadande ämnen eller alltför ihärdig handtvätt. Det kan också orsakas av på andra sätt kemiskt hudirriterande substanser, kyla eller nötning.

Allergiskt kontakteksem

Allergiskt kontakteksem är en följd av en sensibilisering mot ett ämne via en fördröjd, cellmedierad överkänslighetsreaktion (typ 4). Eksemet visar sig några timmar till ett par dygn efter att patienten har blivit exponerad för allergenet.

Det vanligaste allergenet är nickel. Andra exempel är:

• konserveringsmedel eller andra ämnen i till exempel hudvårdsprodukter
• gummikemikalier från exempelvis skyddshandskar av gummi/latex
• krom som kan finnas i cement och läder
• kolofonium som finns framför allt i plåster och tejp.

Kontakteksem i armhålorna beror ofta på allergi mot parfymämnen, konserveringsmedel eller aluminiumsalter i deodoranter.

Utredning

Vid misstanke om kontakteksem är en noggrann anamnes central. Fokus bör ligga på att kartlägga exponering (och eventuell dos) för möjliga allergen eller irritanter 

(3)

.

Lokalisation och utbredning kan också ge vägledning, exempelvis när lokalisation på en väldigt begränsad yta både till form och avgränsning motsvarar det misstänkta allergenet. Till exempel kan exponeringen av allergenet nickel bli uppenbar om lokalisation och utbredning av kontakteksemet är i direkt anslutning till hudområden som varit i kontakt med smycken eller metallföremål som innehåller nickel.

Den vanligaste lokalisationen

För icke-allergiskt kontakteksem är händerna den i särklass vanligaste lokalisationen. Ett viktigt steg i utredningen är att vid uppenbar misstanke om utlösande orsak eliminera den orsaken och invänta eventuell effekt på eksemet.

Särskilt vid handeksem är inverkan på den drabbades funktionsförmåga i såväl arbete som vardagsaktiviteter ofta påtaglig. Då den bakomliggande orsaken till handeksemet kan ha multipel etiologi, är det viktigt att denna utreds noggrant. Vid utbrett handeksem är remiss till hudklinik indicerad redan i tidigt skede när patienten söker, och i annat fall om eksemet inte minskar inom sex veckor 

(4)

.

Epikutantest

Vid osäkerhet kring etiologin kan det finnas behov av att utreda med så kallat epikutantest (”lapptest”), där ett antal möjliga allergener appliceras på rygghuden under två dygn. Efter tre till fyra respektive sju dagar avläses uppkomst av eventuella hudreaktioner. Detta fordrar som regel remiss till en hudklinik. Om man får försämring eller utebliven förbättring av lokala kortikosteroider kan man överväga om patienten har kontaktallergi mot kortison.

Behandling

Grundbehandlingen vid kontakteksem är att eliminera den utlösande faktorn, förutsatt att orsaken är känd. Detta gäller oavsett om kontakteksemet är allergiskt eller icke-allergiskt. För att påskynda utläkning eller minska symptom kan man ofta behöva utvärtes kortikosteroider grupp III.

Om eksemet är traumiterativt och den utlösande orsaken av någon anledning inte helt går att eliminera är också behandling med mjukgörare/‌barriärskyddande kräm viktigt för att motverka recidiv.