Erysipelas
Erysipelas (rosfeber) är en akut hudinfektion orsakad av betahemolyserande streptokocker (grupp A eller G), som inokuleras via skada i hudbarriären såsom sprickbildningar eller småsår. Det orsakar en djupare hudinfektion än den vid exempelvis impetigo, varför systemisk antibiotikabehandling alltid är indicerad.
Erysipelas manifesterar sig inom ett välavgränsat område med följande symptom:
- rodnad
- svullnad
- smärta/ömhet
- värmeökning.
Ibland är symptomen ackompanjerade med feber. Vanligaste lokaliseringen är:
- underben
- armar (särskilt efter strålbehandling)
- ansikte/öra.
Erysipelas förekommer oftare i hudområden med ödem, varför exempelvis venös insufficiens är predisponerande. Tillståndet har viss tendens att recidivera på hudområden där det tidigare uppträtt
(28).
Utredning
Diagnostiken baseras på den kliniska bilden. Viktiga differentialdiagnoser är:
- akut ventrombos
- gikt (särskilt om lokaliserad kring led)
- herpes zoster
- sårinfektioner.
Laboratoriediagnostik med till exempel C-reaktivt protein (CRP) har sällan något tilläggsvärde i differentialdiagnostiken, då detta även stiger vid flera av dessa tillstånd. Vid exempelvis samtidigt bensår och misstanke om sårinfektion kan sårodling vara av värde i händelse av terapisvikt mot ordinerade antibiotika.
Vid våldsam värk som inte motsvarar kliniken bör man ha ännu djupare mjukdelsinfektion i åtanke, såsom nekrotiserande fasciit
(28).
Behandling
Erispelas kan i de flesta fall behandlas i öppenvård med penicillin, alternativt klindamycin vid penicillinallergi, medan patienter med följande tillstånd kan bli föremål för intravenös antibiotikabehandling och sjukhusvård:
- allmänpåverkade
- hög feber
- snabb progress
- sköra
- nedsatt immunförsvar.
Vid förekomst av predisponerande faktorer såsom torr hud och venös insufficiens bör sådana patienter behandlas profylaktiskt för att minska risken för recidiv.